Linköping – staden på slätten, brukar det heta. Det tidiga Linköping kom att uppföras som en central plats i en rik jordbruksbygd mellan ett krön på en rullstensås och området ned mot Stångån. Under lång tid är detta den geografiska begränsningen för den växande staden. I Lars Danielssons bok får vi följa Linköpings expansion från en liten agrar stad till ett modernt samhälle. Handel, hantverk och administration, såväl kyrklig som värdslig, präglade staden under lång tid. Stadens torg, särskilt Stora torget, blev viktiga mötesplatser för såväl boende som inresande. Den kyrkliga makten med den mäktiga domkyrkan kom att koncentreras till de mer höglänta delarna. Vid Stora torget bosatte sig från 1600-talet välsituerade personer. Fattigare människor fanns mer i stadens periferi. I staden växte efterhand fram ett varierat näringsliv av småföretagare och under 1800talet ökade befolkningen genom inflyttning. Kraft ägnades nu åt att förbättra stadsmiljöerna samtidigt som det skapades särskilda rekreationsområden. Vi får följa Linköpings fortsatta expansion och modernisering fram till det sena 1950talet då trafikfrågorna kom att spela stor roll för stadsutvecklingen.