Telefonsamtalet från Gotland förändrar i ett slag tillvaron för familjen. Efter ett epileptiskt anfall befinner sig dottern på Visby lasarett med en misstänkt tumör i hjärnan. Hon har nyss fyllt trettio. Och jag vill inte att ni ömkar mig. Lova det! avslutar hon samtalet med sin mamma. Hon menar allvar. Mamman lovar. Ingen av dem förstår hur övermäktigt det löftet är.
Jag lovade att inte ömka är en mammas berättelse om dotterns åtta år med allvarlig hjärntumör. Samtidigt med mammans upplevelser av osäkerhet i sin strävan att stötta dottern i sjukdomen visar dottern själv en livsbejakande styrka. Hon tar vara på livet, kärleken, vänskapen och skrattet, tillåter sig att vara lycklig.
Med sin bakgrund som sjukgymnast inom smärtrehabilitering och lärare vid medicinsk fakultet ser författaren boken som en möjlig källa till reflektion och stöd för andra som känner igen sig i hennes berättelse